Scroll down for english version
”Jag heter Red Cloud och det är efter en jättekänd indianhövding och Carter är efter en countrysångerska, jag kunde liksom inte välja cowboy eller indian, cowboy eller indian, jag gillar båda, så jag tog båda.

Alla är efter mig och ska försöka bura in mig, men ingen kan fatta att jag behöver min frihet. Ingen ska berätta för mig hur jag ska leva mitt liv. Jag pallar inte det, jag är en fri själ, jag måste få göra det jag känner för, annars kvävs jag. Det fungerar inte att jag ska lyda någon annan vare sig det gäller arbetstider eller att vara i en relation, det slutar bara med en enda grej, att jag slår bakut och drar därifrån. Så var det med jobbet på Café Slussen, då skulle jag börja klockan åtta varje morgon. Det funkade inte, för vem vet, jag kanske har suttit uppe på natten och känt månens dragningskraft och börjat spela gitarr till klockan tre och efter det gått ut på ett berg ett tag för att fundera, och då funkar det inte att börja klockan åtta på morgonen. Men det fattade inte chefen och han vägrade att ändra öppettider, så då blev jag tvungen att säga tack och adjö!
Likaså med Joe, han ville alltid att jag skulle äta fiskbullar med honom prick klockan sju varenda kväll och alltid höra av mig och ringa honom varje dag, var jag än var eller vad jag än gjorde. Hallå, jag har väl inte mobiltelefonen som nån utväxt på armen om du trodde det. Jag var tvungen att säga, tack och adjö!

Jag har annat att göra, andra stigar att vandra. Sån är jag, försök ändra på det och du har stympat min själ. Jag älskar livet, men livet älskar inte mig. Min kärlek är obesvarad och därför måste jag alltid vara på väg, always on the road. Jag är en ensam själ som ylar i vinden. Jag svävar iväg från er allihop och ni står där nere och tittar och allt ni ser är ett rött moln och sen är jag borta.”

”My name is Red Cloud Carter and I got the name partly from a well-known indian-chief and partly from a country singer. I couldn’t decide cowboy or indian, cowboy or indian, I like both, so I took both.

Everyone is after me and they try their best to tie me down, but no one realizes that I need my freedom. No one can tell me how I should live my life. I can’t take it, I’m a free spirit, I have to do as I feel and will, otherwise I will suffocate. It doesn’t work out for me to obey or follow anyone else, whether it be working-hours or being in a relationship, it always ends in the same way, I can’t stand it, I quit and get out of there. It was like that when I had this job at Café Slussen, where I was supposed to start at eight o’clock every morning. It didn’t work out, because, who knows, maybe I was awake all night feeling the pull of the moon and start to compose a major hit with my guitar. After that I had to climb a mountain to sort out my thoughts. Then there was no way I could begin working at eight o’clock in the morning. The boss didn’t get it and refused to change the opening hours, so I had to say, thank you and goodbye!

Likewise with Joe, he always wanted me to eat fishballs with him at seven sharp every evening and I had to call him on the phone every single day, no matter where I was or what I was doing. Hello! I do not have a cellphone as some kind of outgrowth on my arm, if that’s what you thought. I had to say, thank you and goodbye. I have other things to do, other trails to hike. That’s the way I am, try to change me, and you have mutilated my soul. I love life but life does not love me. My love is unrequited and that’s why I’m always on the road. I am a lonely soul that howls in the wind. I levitate away from all of you and you are down there, looking up and all you see is a red cloud and then I’m gone.”

Web development: Arvid Janson, Art direction: Byggstudio, Graphic design: Byggstudio & Moa Pårup, Video consultant: Malte Önnestam