365 porträtt av Jari

Hur tecknar man ett porträtt av någon man älskar? Är det överhuvudtaget möjligt? Jag har försökt och försökt. Det blev utställningen ”365 porträtt av Jari” som har visats på konsthallen i Kristianstad, Alingsås, Sandviken och Halmstad. I utställningen 365 porträtt av Jari utforskar jag porträttet som motiv. Jag arbetar i varierad skala och i tekniker som: teckning, seriestrippar, video, musik, textil och målningar i tusch och gouache. Under början av 2019 släpptes ett porträtt om dagen på Instagram som en upptakt till utställningen. Här är några av porträtten.

Projektet är inspirerat av Picassos relation med Jaqueline Roque, hans sista fru som han under en period gjorde ett porträtt om dagen av. Picassos experimentlusta och stora produktion inspirerar också. De var gifta i 11 år och han gjorde 400 porträtt av henne. Under 1963 gjorde han 160 porträtt.

Picasso ”älskade kvinnor” och varje kvinna som kom in i hans liv påverkade hans konst. Jacqueline levde med Picasso de sista 20 åren av hans liv, till hans död 1973. De allra flesta av Picassos kvinnor var själva konstnärer. Men som hans modeller avbildades de som passiva former, medan han själv var den aktive skaparen. Kvinnornas bidrag inspirerade honom till att ständigt utforska nya stilar.

Precis som Picassos kvinnor hoppades att Picasso skulle göra dem till kända konstnärer, så hoppas Jari att min konstnärlighet ska smitta av sig på honom.

Jari är precis det som Jaqueline var för Picasso: Precis som Picasso behövde en musa, en partner, någon som älskade honom och tog hand om honom och lagade mat, diskade och dansade med honom, så behöver jag också Jari. Han kokar te åt mig, diskar kopparna, ger mig medicin, tvättar mina trosor, hänger mina kläder. På nätet hittar jag en text om vad Picasso var för Jaqueline: hennes mentor.Vad Jaqueline var för Picasso: hans vårdare, mor, älskarinna.

Och vem är Jari?

Jari är en ninja med skruvdragare. Han är smidig som en samuraj när han hantverkar. Han rör sig så smidigt bara för att han har yogat i många år och för att han är en smidig typ. Femtiotre år gammal. Andra generationens invandrare från Finland. Arbetarbakgrund. Har jobbat inom bygg och murarbranschen sen han var 16 år. Ville egentligen dansa balett, men det var inget han ens vågade yttra. Han kunde läsa och skriva och räkna innan han började första klass, men gick ut nionde klass med usla betyg. Han har på gamla dagar blivit diagnosticerad med bipolär sjukdom och adhd.  Under hela sitt liv som murare har musiken funnits parallellt. Han har spelat i band och uppträtt som trubadur. Nu har han jobbat så hårt och burit så många tegelstenar att hans kropp säger nej, han kan inte jobba med det längre. Viljan finns inte längre kvar. Han plågas av värk i leder och av tinnitus. Från och med nu vill ha bara ha paljettklänning i resten av sitt liv. Han är en hängiven grubblare. Hans grubblerier tar största delen av hans tid. Han är filosof och shaman.

Arbetet med ”365 porträtt av Jari” har gett mig utrymme till att fundera och resonera kring många saker. Processen har handlat delvis om att synliggöra historien om den manliga blicken men också om att låta mig inspireras av Picassos skaparglädje och experimentlusta. Det handlar om privilegiet att bli avbildad.  Hur påverkas relationen mellan konstnären och den avbildade under processen? I arbetet resonerar jag även kring klass; vem får bli konstnär och vem ska konsten handla om? Det är en kärlekshistoria.

Catti Brandelius 2019.05.16

Inspiration: Laura Mulveys teorier om den manliga blicken. ”Den sårade divan” av Karin Johannisson. ”Drömmen om Ester” av Anna Jörgensdotter.